Ospidale al mare

Till Venedig-resan fanns ett uppdrag att göra något på plats. Vi hade väldig tur med att hitta den övergivna och förfallna sjukhuset Ospidale al mare (sjukhuset vid havet). Sjukhuset har fram till 2003 tjänat staden Venedig med alla specialiteter som man kan kan tänka sig. De äldsta byggnaderna är från 1900-talets början. Sjukhuset är nu stängt och kvar står de övergivna byggnaderna.

Och resan gick till Venedig....

Varje år gör 2:års eleverna en studieresa till en konstmetropol. Denna gång Venedig där biennalen för konst ges var annat år (kallas också VM i konst). Staden har ett väldigt rosa ljus med grönt salt vatten. Vi hann med både ny och gammal konst under resan samt det mycket speciella platsprojektet "Ospidale al mare". Här kommer ett axplock från resan. Favorit-paviljonger blev bla den nordiska med Andreas Erikssons fina rumsgestaltning kring måleri,  Koreas smygbilder av soldater i blommor, USA:as kritiska skulpturer kring landets politik, den Irakiska paviljongen, den danska m fl
Vi började också ett platsspecifikt projekt kring det förfallna och övergivna sjukhuset "Ospidale al mare" på Lido. Byggnaderna kommer att rivas i december.
Alla fick i uppgift att göra något på plats kring sjukhuset. Resultatet redovisas på fredag - följ med bloggen då.
Lite bilder kommer här..

avslutning skulpturkurs

Under två intensiva veckor har alla ettor haft skulptur i halvklasser. Halva gruppen har under Richard Johanssons ledning arbetat med fria skulpturer där träverkstadens maskiner har gåtts igenom och alla har fått körkort. Vi har en ny bandsåg som vi nu är vän med och en del andra saker som kräver utbildning för att använda. Alla har också fått prova på att snida med kniv i lind. Resultatet har blivit en rad olika arbeten som hänger, står och ligger. Flera har kombinerat träskulpturer med tvådimesionell bild och på undersökt relationerna däremellan, vad händer när man sågar ut något och får ut det från den rektangulära ramen? Syftet med kursen har ju varit att experimentera med verktyg och fantasi.

Den andra gruppen har haft porträttskulptur i lera med Gert Germeraad. Uppgiften lät så enkel; att efter två fotografier, ett framifrån och ett taget från sidan, skulle alla göra varsitt självporträtt i nästan naturlig storlek i lera.. Alla slet med att mäta, se, knåpa, bryta samman, resa sig ur askan och tålmodigt arbeta sig fram till mer eller mindre porträttlika skulpturer. Bildvisningar om porträttkonsten och hur den sett ut genom historien, ansiktets anatomi och en massa böcker har bidragit till att göra den "enkla" uppgiften komplex och fördjupande.

Alla har slitit hårt och efter avslutande städning väntar gemensam fika.

Allt medan tvåorna är i Venedig....

Imorgon föreläser Boel Matzner om textil design och hur den kommande perioden med textiltryck kommer att gå till. Alla får också en uppgift att grunna på. 

Dagen avslutas med bullar i mängd, vi har kommit på att om man går och handlar i slutet av dagen får man gårdagens wienerbröd till kraftigt nersatt pris. Sen försvann vi alla nöjda ut i det fina höstvädret, några skulle senare titta på film, andra behövde nog sova misstänker jag....

här urholkas alla huvuden, innan de sätts samman för att torka innan bränning:

Gert Germeraad, lärare

skulptur med en vacker slöja

Rickard,Johansson ,skulpturlärare

David täljer sej ett par nya örsnibbshålsförstorare

Shanti och therese samarbetar 

Den nya bandsågen tada!!!!

Skulpturer från Rickards kurs:

lite om de två teckningsveckorna

Tisdagen den 30 september började terminen på Österlenskolan med teckning. Lärare var Caroline Mårtensson och Therese Szatek. Vi började med materiallära,  papper, blyertspennor, kol, doppgummi, stiftpennor mm. Vi undersökte och observerade skillnader och egenskaper. Som uppvärmning skissade vi snabba porträtt av varandra samtidigt som vi bekantade oss lite mer med varandra. Porträtten skulle alla tecknas på olika vis, t.ex. inte titta på pappret eller bara teckna håret osv. Ljuden i ateljén under skissporträtten varvades med högljudda skratt som avbröts tvärt när klockan startade och en ny elev skulle tecknas av inom loppet av 2 min. 

Dagen därpå delades förstaårselever och andraårselever upp i två grupper. Förstaårseleverna hade halvdagar med olika teckningsövningar från egna stilleben, medan andra halvan hade kroki och modellteckning.  Vi övade gråskalor, komposition, val av papper men framförallt seendet. Tvåorna hade liknande upplägg men arbetade med en friare teckningsuppgift som utgick från ett fritt valt tidigare projekt som utgångspunkt för sina teckningar.

Koncentrationen var imponerande hög från klockan nio på morgonen till fem på eftermiddagen och för vissa elever fortsatte tecknandet inpå sena natten.  På kursens sista dag, torsdagen den 8 september samlade vi oss för att se vad som hänt under de första två veckorna. Vi observerade all kraft, koncentration, upptäckande, envishet, nyfikenhet, tittande, tänkande gråskalor, linjer, svärta, ljus, kompositioner och utveckling.

Tack alla elever för två fantastiska veckor hälsar Therese.

En ettas tänk på nya tankar...

Vi har en en skolbänk, men inte en där du sitter och känner dej mer eller mindre obekväm med korvstoppning dagarna i ända. Jag påbörjade att inreda min bänk/hörna från första stund, svårt att lämna den när skoldagen är slut, kanske missar hur ljuset blir senare på kvällen.... :). 

Jag kommer inte riktigt ihåg var jag har mina strumpor i den nya lägenheten men vet var jag har mitt papper och penna är här på skolan...

Första gången kroki för mej, jag trodde att det kunde bli konstigt att ha en naken modell framför staffilet att teckna av. Första dagen med kroki minns jag knappt, den försvann i ett moln av koldamm med "yttre mellanrumsparti", skuggor och att ha blicken på modellen - fast den hellre stannar på pappret för länge. Men  någonstans har det fastnat för när vi nu senare har sett på film så kan jag inte sluta att tänka på hur skådespelaren står eller när skuggorna bildas på duken. 

Stilleben har fått mej att öppna ögonen för allt runt och kring, skuggor och inre mellansrumspartier. Hur jag redan har gått emot det som jag alltid använt förr,  använder mer än gärna hårda pennor nu men för två veckor sedan visste jag inte ens varför de envisades med att lägga med dem i lådan varje gång.

De första veckorna har passerat snabbare än jag någonsin kunnat ana. Tiden rinner mellan fingrarna ut på pappret, blir ett minne som sitter lite bättre än ord i en tjock bok.