Österlenskolan avslutar terminen med en kurs där studenter från både årskurs ett och två,
delas in i grupper om fyra. Varje grupp väljer en plats i Simrishamns hamnområde för att
registrera och karaktärsbestämma. Kursen heter ”Plats och kontext”. Det registrerade materialet
från platsen stuvas om av gruppen och tar sig nya uttryck i en två veckor lång kreativ process.
Kursen avslutas med att studenterna redovisar sin process både visuellt och verbalt för varandra.
Processen gestaltas med hjälp av modell, film, fotografi, teckning, text, performance, rumsgestaltning
och på det vis som studenterna väljer att kommunicera.
Här en del bilder och en liten text som är delar av processen då vi "fryser" - här och nu!
TRE MINUS ETT ÄR LIKA MED ETT
Vi lägger oss ner mot rispig mark. Vi känner värmen från marken mot skulderblad och ben. Vi känner kylan från vinden som kittlar oss i ansiktet och blåser liv i hår, hud och halsduk. Och den blåser liv i hav. Vågorna som slår mot sten, slår mot sten, slår mot sten och retirerar.
Vi tänker oss en plats på andra sidan jorden. En plats rakt under oss, över oss, parallellt med oss. Vi ligger rygg mot rygg mot er. Tar ni fram era långa stetoskop kan ni känna våra hjärtslag genom rygg, genom rispig mark och tusen, tusen kilometer. Vi känner er, känner med er. Systrar och bröder på andra sidan.
Vi slår upp ordet antipod och hittar vår mitt ute i stilla havet utan varken systrar eller bröder. Vi tar oss dit. Känner tyngdlös tyngd i omsluten ensamhet. Trycket från ton av vatten mot trumhinna, ögonlock och bröstkorg. Rörelser i min närhet, någon som badar tusen mil bort. Svallvågor av benspark.
Vi ser att allt är tudelat. Vi pratar motsats, motpol och hemisfär. Norra, södra. Vänstra, högra. Vi blundar och känner, stänger av, tänker. Blundar med höger hjärnhalva och håller sen för den vänstra. Försöker förstå vad som sker i oss. Vi övar spatial förmåga och tänker rumsligt. Leker vetenskapsmän och får svindel vid randen där universum tar slut, tar vid.
Vi pratar om parallella världar, otillgängliga platser. Vi pratar om havet och rymden. Vi ångrar oss och tänker allt är inte i tu, utan i tre. Vi ritar trianglar i fadern och sonen och den heliga andes namn. Vi skriver ekvationen tre minus ett är lika med ett. En pol och dess motpol skapar en tredje dimension.
Allt är beroende av vartannat, allt är i symbios och allt är så hjärtslitande obegripligt.